kom tillbaka, bli min igen.

jag trodde att sånthär gick bättre med tiden.
men jag behöver dig fortfarande, kan någon säga mej varför ?
du är den ända jag ser framför mig i mitt huvud.
alla våra fina stunder, bråk, minnen spelas upp framför mina
ögonlock som någon slags film.
jag saknar dig varje dag.
jag vill vara med dig, men du är borta.
jag saknar dig, jag saknar dig så galet jävla mycket.
varför kan du inte känna likadant ?
ord verkar inte komma ut rätt,
men jag menar dom fortfarande, varför ?
det gör ont i mig att behöva berätta hur jag känner,
men jag vet att det är något jag måste.
det spelar ingen roll vem du nu har blivit, 
det är fortfarande dig jag vill ha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0